Få det flicka

Sextonde söndagen efter trefaldighet

2020.09.27 09:41 Gludens Sextonde söndagen efter trefaldighet

TEMA
Döden och livet
LITURGISK FÄRG
Grön
ALTARDEKORATION
På altaret ställer vi blommor i blandade färger och vi tänder två ljus.
Bibeltexter
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
Job kapitel 14, vers 13-15 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket, hålla mig dold tills din vrede lagt sig, glömma mig, men blott för en tid — kan en som har dött få liv igen? — då skulle jag hålla ut på min post tills min avlösning kom. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara, du skulle längta efter den du skapat.
EPISTEL
Filipperbrevet kapitel 1, vers 20-26 Jag väntar och hoppas att jag aldrig skall stå där med skam, utan att jag nu som alltid öppet skall våga lovprisa Kristus med min kropp, vare sig den skall leva eller dö. Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning — såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus.
EVANGELIUM
Markusevangeliet kapitel 5, vers 35-43 Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.” Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han gick in till dem och sade: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och sade: ”Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.
PSALTAREN
Psaltaren psalm 107, vers 18-22 De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven. De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de skall frambära tackoffer och berätta om hans verk med jubel.
submitted by Gludens to Kyrkoaret [link] [comments]


2020.08.03 20:00 Jankster79 Konstig mediavinkel på nyheten att polis körde ihjäl en tjej i mopedbil.

Ser på nyheterna där dom berättar om nyheten att en flicka i mopedbil dött efter att ha blivit påkörd av en utryckande polisbil. I princip hela inslaget handlar om att mopedbilar är osäkra och andra ungdomar intervjuas och vittnar om att dom inte känner sig säkra som förare då dom inte utbildats ordentligt.
Inte ett ord nämns om poliserna, om dom verkligen behövde köra på det viset och vad som krävs av polisen. Inte heller något om vad som ska hända med poliserna nu, vilka åtgärder som ska införas för deras del, eventuell misstanke om tjänstefel, vållande till olycka eller vållande till annans död. Det är naturligtvis av intresse att förmedla att även dom påverkats av händelsen, både i lagens namn och på ett personligt plan, och berätta om hur man erbjuder terapi och liknande för dom.
Men det enda som fokuseras på är om mopedbilar är osäkra och vad man ska kunna kräva av tillverkarna av sådana. Sjukt osmakligt enligt mig. Ska man rikta anklagelser ska man kanske titta lite närmare på vad som orsakade olyckan och hur poliserna inblandade har tränats och vad för sorts följder dom bör få.
Detta anser jag är nödvändigt för att inte elda på det pyrande polisförakt som tyvärr finns även i vårt fina samhälle. Jag själv är ambivalent. Har inte alltid respekterat poliser, men jag vill kunna göra det. Media spelar en stor roll i hur polisen presenteras, och med den här nyheten tycker jag dom har gjort ett dåligt jobb.
submitted by Jankster79 to sweden [link] [comments]


2020.06.08 15:28 amanda-dd Mandela effekt eller bugg i Matrix

Mandela effekt eller bugg i Matrix
Jag är 18 år och såg ett barnprogram när jag var liten. Jag behöver hjälp med att hitta detta program. Jag minns inte så mycket om programmet, det sändes kanske 2009/10/11 jag är inte riktigt säker på vilket år det var.
Det jag minns från programmet är att det handlar om en pojke, han kanske är i 10års åldern. Han bor själv i en liten stad och kör runt i en liten blå bil med en krok där bak. Jag minns att han hjälpte någon som ramlat ned i lera, då använde han sin krok. Sedan är det en flicka som blir kär i honom eller något sådant. Sedan bor det typ en fågel i hans lägenhet, en fågel som kan prata (om jag minns rätt så är det i alla fall en fågel som bor där). Sedan så gör alla i staden en dans där man ser ut som en elefant (ni vet, när man håller för näsan och drar igenom armen).
Jag har letat och letat efter detta program i flera månader och det finns inte ett spår av detta program på internet. Antingen är det bara jag som tänkt fel eller så är detta kanske en Mandela effekt. Jag har pratat med mina vänner om detta program och de har ingen aning om vad det är för program. Det är som om att detta program aldrig existerat.
Om jag inte minns helt fel så visades programmet kanske på lördagar, jag minns att jag var på disco med min kusin och ville åka hem tidigare för att jag inte ville missa programmet. Snälla säg att något vet vad det är för program jag pratar om, att någon också sett detta program liksom jag. Säg att jag inte är den enda som kommer ihåg detta program.
Jag är tacksam för alla svar jag kan få, och ihop om att få fram vad det är för program jag pratar om skriver jag detta inlägg
Måste tillägga att serien inte är tecknad
submitted by amanda-dd to sweden [link] [comments]


2020.06.08 15:12 amanda-dd Mandela effekt eller bugg Matrix

Mandela effekt eller bugg i Matrix
Jag är 18 år och såg en barnprogram när jag var liten. Jag behöver hjälp med att hitta detta program. Jag minns inte så mycket om programmet, det sändes kanske 2009/10/11 jag är inte riktigt säker på vilket år det var.
Det jag minns från programmet är att det handlar om en pojke, han kanske är i 10års åldern. Han bor själv i en liten stad och kör runt i en liten blå bil med en krok där bak. Jag minns att han hjälpte någon som ramlat ned i lera, då använde han sin krok. Sedan är det en flicka som blir kär i honom eller något sådant.
Jag har letat och letat efter detta program i flera månader och det finns inte ett spår av detta program på internet. Antingen är det bara jag som tänkt fel eller så är detta kanske en Mandela effekt. Jag har pratat med mina vänner om detta program och de har ingen aning om vad det är för program. Det är som om att detta program aldrig existerat.
Om jag inte minns helt fel så visades programmet kanske på lördagar, jag minns att jag var på disco med min kusin och ville åka hem tidigare för att jag inte ville missa programmet. Snälla säg att något vet vad det är för program jag pratar om, att någon också sett detta program liksom jag. Säg att jag inte är den enda som kommer ihåg detta program.
Jag är tacksam för alla svar jag kan få, och ihop om att få fram vad det är för program jag pratar om skriver jag detta inlägg
Måste tillägga att serien inte är tecknad
submitted by amanda-dd to Creepypodden [link] [comments]


2020.06.08 14:59 amanda-dd Mandela effekt eller bugg i Matrix

Jag är 18 år och såg ett barnprogram när jag var liten. Jag behöver hjälp med att hitta detta program. Jag minns inte så mycket om programmet, det sändes kanske 2009/10/11 jag är inte riktigt säker på vilket år det var.
Det jag minns från programmet är att det handlar om en pojke, han kanske är i 10års åldern. Han bor själv i en liten stad och kör runt i en liten blå bil med en krok där bak. Jag minns att han hjälpte någon som ramlat ned i lera, då använde han sin krok. Sedan är det en flicka som blir kär i honom eller något sådant. Sedan bor det typ en fågel i hans lägenhet, en fågel som kan prata (om jag minns rätt så är det i alla fall en fågel som bor där). Sedan så gör alla i staden en dans där man ser ut som en elefant (ni vet, när man håller för näsan och drar igenom armen).
Jag har letat och letat efter detta program i flera månader och det finns inte ett spår av detta program på internet. Antingen är det bara jag som tänkt fel eller så är detta kanske en Mandela effekt. Jag har pratat med mina vänner om detta program och de har ingen aning om vad det är för program. Det är som om att detta program aldrig existerat.
Om jag inte minns helt fel så visades programmet kanske på lördagar, jag minns att jag var på disco med min kusin och ville åka hem tidigare för att jag inte ville missa programmet. Snälla säg att något vet vad det är för program jag pratar om, att någon också sett detta program liksom jag. Säg att jag inte är den enda som kommer ihåg detta program.
Jag är tacksam för alla svar jag kan få, och ihop om att få fram vad det är för program jag pratar om skriver jag detta inlägg
Måste tillägga att serien inte är tecknad
submitted by amanda-dd to Sverige [link] [comments]


2019.12.24 12:22 BobTheSCV Findus Jultallrik - En historia om ensamhet

Jan hade just vaknat. Han drog sin grova hand genom sin 5-dagars skäggstubb. Det skulle kännas skönt att få raka sig tänkte Jan, men samtidigt visste han att pengarna kunde gå till viktigare saker. En av dom sakerna var att köpa en julklapp till sin 15-åriga dotter.
Förra julen hade det skitit sig. Jan hade krökat till hos några av sina dryckeskamrater från Lilla Monaco i Blackeberg och däckat. När han vaknade upp så upptäckte han att plånboken var försvunnen. Han förbannade sig själv och hällde upp ett glas brännvin för att lugna ner sig.
Brännvinet var det enda i Jans liv som aldrig tog slut. Han köpte alltid ett par dunkar hembrännt, och när bidraget kom så firade han med att gå till systemet och köpa två flaskor Explorer vodka och några Pripps blå. Aldrig att han skulle vara utan.
Han satte på tv-n och möttes av den där blyga tjuren i Kalles Ankas julafton. Jävlar, tänkte Jan. Det är ju julafton. Det Jan gjorde i denna stund var att ringa till hem till sin ex-fru där hans dotter bodde. Jan hade förr i tiden varit områdeschef på Skanska och hade tjänat riktigt bra. Han hade bott i ett fint hus i Södra Ängby tillsammans med sin fru. Dom fick tillsammans en pojke och en flicka.
Livet var en dans på rosor. Men deras son dog. En bil hade nere vid Islandstorget släckt hans sons liv. Efter det så började det gå ut för. Sorgarbetet och ilskan dämpades hos Jan med stora mängder sprit. På arbetsplatsen försökte dom hjälpa honom så mycket som möjligt. Men till slut var det försent.
Jan blev uppsagd från sitt arbete. Det blev skilsmässa. Vårdnaden av dottern gick till mamman. Nu bodde Jan i en 1:a i Vällingby.
Ex-frun svarade. Jan kändes sig dimmig i skallen. Han fick inte tala med sin dotter. Jävla subba skrek Jan åt telefonluren. Det var den julen tänkte Jan. Men i år skulle det bli annorlunda. Jan hade köpt en liten digitalkamera till dottern. Visserligen så hade nästan halva bidraget gått åt. Men det var värt det.
Jan gick in och duschade och satte på sig sin finaste skjorta. Det ringde på dörren och dottern stod utanför.
3 timmar senare satt Jan framför tv-n. Dottern hade blivit glad över julklappen, och Jan kände sig varm inombords. Karl-Bertil Jonssons julafton var i bakgrunden.
Jan gick in köket och värmde upp sin Findus Jultallrik. När det var klart så satte sig han sig i soffan och började äta. Det smakade inte så mycket. Jan hällde upp en snaps och sade med låg röst: “Ja, God Jul på dig Jan..”
Det var Jans liv.
submitted by BobTheSCV to sweden [link] [comments]


2019.12.12 22:42 Maur0 Att döda ett barn

Att döda ett barn - Stig Dagerman
Har någon här läst "att döda ett barn" av Stig Dagerman? Jag läste den idag igen och även om den är tragisk tycker jag att den är väldigt vackert skriven.
 
Det finns så många saker i livet som vi inte kan kontrollera och dessa saker kan förändras och påverka våra liv kanske även just i denna stund utan att vi är medvetna om det.
 
Edit: Om nån vill läsa den :)
 
"Det är en lätt dag och solen står snett på över slätten. Snart ska klockorna ringa, ty det är söndag.
 
Mellan ett par rågåkrar har två unga hittat en stig som de aldrig förut gått och i slättens tre byar blänker fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden och kvinnorna skär gnolande upp bröd till kaffet och barn sitter på golvet och knäpper sina livstycken. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man. Ännu sitter barnet på golvet och knäpper sitt livstycke och mannen som rakar sig säger att i dag skall de ta en roddtur nerför ån och kvinnan gnolar och lägger upp det nyskurna brödet på ett blått fat.
 
Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera och i glaset ser han en liten blå bil och bredvid en ung flicka som skrattar. Medan flickan skrattar och mannen tar den vackra bilden skruvar bensinförsäljaren fast locket på tanken och säger att de får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen och mannen som skall döda ett barn tar upp sin plånbok ur fickan och säger att de ska åka till havet och vid havet skall de låna en båt och ro långt ut.
 
Genom de nerskruvade rutorna hör flickan i framsättet vad han säger, hon blundar och när hon blundar ser hon havet och mannen bredvid sig i båten. Det är ingen ond man, han är glad och lycklig och innan han stiger in i bilen står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen och njuter av glansen och doften av bensin och hägg. Det faller ingen skugga över bilen och den blanka kofångaren har inga bucklor och inte heller är den röd av blod.
 
Men samtidigt som mannen i bilen i den första byn slår igen dörren till vänster om sig och drar ut startknappen öppnar kvinnan i köket i den tredje byn sitt skåp och hittar inget socker. Barnet som har knäppt sitt livstycke och knutit sina skor står på knä i soffan och ser ån som slingrar sig mellan alarna och den svarta ekan som ligger uppdragen i gräset. Mannen som skall förlora sitt barn är färdigrakad och viker just ihop spegeln. På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden och flugorna. Det är bara sockret som fattas och modern säger åt sitt barn att springa över till Larssons och låna några bitar. Och medan barnet öppnar dörren ropar mannen efter det att skynda på, för båten väntar på stranden och de skall ro så långt ut som de aldrig förut rott. När barnet sedan springer genom trädgården tänker det hela tiden på ån och på båten och på fiskarna som slår och ingen viskar till det att det bara har åtta minuter kvar att leva och att båten skall ligga där den ligger hela den dagen och många andra dagar.
 
Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen och medan barnet springer över vägen far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små röda hus och nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd och se bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm bakom sig. Det går mycket fort och mannen i bilen ser äppelträden och de nytjärade telegrafstolparna skymta förbi som grå skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert mitt på vägen och de är ensamma på vägen - ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk bred väg och ute på slätten går det ännu finare. Mannen är lycklig och stark och med högra armbågen känner han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har bråttom till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall han snart döda ett barn. Medan de rusar fram mot den tredje byn sluter flickan åter ögonen och leker att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet och hon drömmer i takt med bilens mjuka krängningar och hur blankt det skall ligga.
 
Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn är han ännu lycklig och innan en kvinna skriker ut sin fasa kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet själv kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela den sista minuten ingenting annat se än en blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.
 
Efteråt är allting för sent. Efteråt står en blå bil på sned över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus och ett barn ligger orörligt på mage med ansiktet pressat hårt mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker mycket dåligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickat sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en gång lycklig man som dödat det.
 
Ty den som har dödat ett barn åker inte till havet. Den som har dödat ett barn åker långsamt hem under tystnad och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden hand och i alla byar som de passerar ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka och när de skils är det fortfarande under tystnad och mannen som har dödat barnet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han istället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda. Men så obarmhärtigt är livet mot den som har dödat ett barn att allting efteråt är försent."
submitted by Maur0 to sweden [link] [comments]


2018.12.28 15:10 ToKnight Behöver hjälp med att hitta ett dvd-spel från min barndom

Brukade spela ett "välj ditt eget äventyr"-spel på DVD med min bror när jag var liten och har nyligen försökt komma på vad det hette. Min bror referarar till det som "Boogie Boos äventyr" men hittar inget om det när jag söker.
Spelade spelet någon gång 2004-2008 (tror det var ganska nytt då) och var det ett interaktivt spel på dvd där man kunde välja hur historien skulle gå. Man började som en flicka(?) på en strand med massa krabbor och sen kom ett drake som man kunde välja att åka med. Kommer även ihåg att senare i spelet fanns det ett piratskepp man åkte runt på och en annan gång var man i en grotta där det kom en massa spöken.
Ganska säker på att spelet var på svenska men det var förmodligen dubbat. Uppskattar all hjälp jag kan få för att finna detta barndomsminne!
submitted by ToKnight to sweden [link] [comments]


2018.12.24 15:04 BobTheSCV Findus Jultallrik - En historia om ensamhet

Jan hade just vaknat. Han drog sin grova hand genom sin 5-dagars skäggstubb. Det skulle kännas skönt att få raka sig tänkte Jan, men samtidigt visste han att pengarna kunde gå till viktigare saker. En av dom sakerna var att köpa en julklapp till sin 15-åriga dotter.
Förra julen hade det skitit sig. Jan hade krökat till hos några av sina dryckeskamrater från Lilla Monaco i Blackeberg och däckat. När han vaknade upp så upptäckte han att plånboken var försvunnen. Han förbannade sig själv och hällde upp ett glas brännvin för att lugna ner sig.
Brännvinet var det enda i Jans liv som aldrig tog slut. Han köpte alltid ett par dunkar hembrännt, och när bidraget kom så firade han med att gå till systemet och köpa två flaskor Explorer vodka och några Pripps blå. Aldrig att han skulle vara utan.
Han satte på tv-n och möttes av den där blyga tjuren i Kalles Ankas julafton. Jävlar, tänkte Jan. Det är ju julafton. Det Jan gjorde i denna stund var att ringa till hem till sin ex-fru där hans dotter bodde. Jan hade förr i tiden varit områdeschef på Skanska och hade tjänat riktigt bra. Han hade bott i ett fint hus i Södra Ängby tillsammans med sin fru. Dom fick tillsammans en pojke och en flicka.
Livet var en dans på rosor. Men deras son dog. En bil hade nere vid Islandstorget släckt hans sons liv. Efter det så började det gå ut för. Sorgarbetet och ilskan dämpades hos Jan med stora mängder sprit. På arbetsplatsen försökte dom hjälpa honom så mycket som möjligt. Men till slut var det försent.
Jan blev uppsagd från sitt arbete. Det blev skilsmässa. Vårdnaden av dottern gick till mamman. Nu bodde Jan i en 1:a i Vällingby.
Ex-frun svarade. Jan kändes sig dimmig i skallen. Han fick inte tala med sin dotter. Jävla subba skrek Jan åt telefonluren. Det var den julen tänkte Jan. Men i år skulle det bli annorlunda. Jan hade köpt en liten digitalkamera till dottern. Visserligen så hade nästan halva bidraget gått åt. Men det var värt det.
Jan gick in och duschade och satte på sig sin finaste skjorta. Det ringde på dörren och dottern stod utanför.
3 timmar senare satt Jan framför tv-n. Dottern hade blivit glad över julklappen, och Jan kände sig varm inombords. Karl-Bertil Jonssons julafton var i bakgrunden.
Jan gick in köket och värmde upp sin Findus Jultallrik. När det var klart så satte sig han sig i soffan och började äta. Det smakade inte så mycket. Jan hällde upp en snaps och sade med låg röst: “Ja, God Jul på dig Jan..”
Det var Jans liv.
submitted by BobTheSCV to sweden [link] [comments]


2018.11.04 22:34 bfrex Skolan (skräcknovell)

Det finns en typ av historier alla barn känner till. De finns i tummade tonårsböcker i skolbilblioteket och i amerikanska b-filmer. De ser alltid likadana ut.
Några ungdomar går till ett stort övergivet hus mitt i natten för att sova över och för att skrämma upp sig själva. Månen lyser starkt och ja.. ni kan resten. En varulv, en våldsam mördare med en krok istället för en arm eller en aggressiv gast skrämmer iväg ungdomarna, dödar dem eller sårar dem på något annat vis.
Paradoxalt nog är det just historier som dessa som får barn, kanske främst pojkar, att göra liknande dumheter. Så var det i alla fall för mig. Men jag skulle aldrig hitta något övergivet hus, någon fullmåne eller blodtörstig mördare. För mig skulle det bli något annorlunda. Kallare. Mörkare.
Jag hade precis fyllt 14, höstluften hade dragit in över staden. Det var en härlig frisk luft, som sprider lukten av kastanj och fallna löv. Just den här dagen var klar, andetagen bildade tunna ismoln i luften. För varmt för vinterjacka, för kallt för vanlig tröja.
När jag, Johan och Jonathan gav oss ut för att “utforska”, som vi kallade det, den eftermiddagen... Då visste jag inte att denna dagen. Just denna eftermiddagen, skulle jag tänka på varje dag resten av mitt liv. Jag skulle vakna upp otaliga nätter med ett skrik i halsen, med svettpärlor i pannan. Jag skulle försöka glömma.
Jag minns hur marken var kall under mina fötter, trots dubbla sockar. Nedförsbacken mot “Pissen” var blöt och hal, speciellt med mina slitna gamla gympaskor.
Pissen, det var smeknamnet på det långsmala röda tegelhus som låg längst ner vid slutet av en smal grusväg ungefär 10 minuters gångväg från bensinmacken i utkanten av byn. Namnet Pissen kom från PIS - en förkortning för Pappersinsamling och soprum, en gång i tiden en mötesplats för medvetna familjer som ville bidra till en bättre framtid genom att återvinna sitt skräp. Nu var den omgiven av höga buskar, och vägen ner till den blev smalare för varje år allt eftersom skogen kröp allt närmare.
Men det var inte Pissen som var vårt mål. Det var inte därför jag hade packat ficklampan och extra batterier. Det var inte därför Jonathan började säga “äh, hörni, vi skiter i det här nu va?”
Det var inte därför mina andetag blev kortare och min mage kröp ihop sig allt mer.
Bakom Pissen ledde grusvägen fram till en 25 meter hög bergvägg, en stor grå barriär som sträckte sig uppåt mot en tallskog längst upp där skogen fortsatte vidare. Att det fanns en ingång i bergväggen var inget nytt - det som var nytt var att denna ingång nu var tillgänglig. Vi visste inte varför ståldörren i det massiva berget fanns där, och jag har efteråt ägnat många timmar åt att bläddra igenom statliga och kommunala arkiv i sökandet efter en förklaring. Jag har googlat hundratals gånger, suttit i telefonköer och fått prata med aningslösa handläggare. Aldrig lyckats ta reda vad det var för dörr, eller vad det var jag såg där inne. Och jag har aldrig gått tillbaka dit.
Men nu var dörren där. Mörkgrön och tung. De stora nässlor som hade blockerat dörren så länge jag kunnat minnas hade tidigare under sommaren rensats bort av en mindre gräsbrand. Nästan omedelbart hade vi börjat prata om att gå in. Och ja, det var något alla ville. Vi skulle bli åtminstone 10 stycken som skulle utforska världen bortom dörren, vi skulle göra en heldag av det helt enkelt. Men veckan innan äventyret började återbuden trilla in, en efter en kom mina vänner på undanflykter, ångrade sig eller bara slutade svara när man ringde. Nu var det bara jag, Johan och Jonathan kvar.
När jag la handen på dörrhandtaget hade jag nästan hoppats att den skulle vara låst. Men den gick upp utan problem. Dörren var tyst, inget gnissel hördes. Men dess tyngd och skrapet mot gräset som sakta börjat växa fram igen fick det att låta som om dörren, ja själva öppningen i berget, suckade.
Lukten av kall, blöt sten och instängd luft slog mig rakt i ansiktet. Jag minns fortfarande hur det stack i näsborrarna av något metalliskt. Mörkret där inne var kompakt, och det enda ljuset kom från dörröppningen. Det enda jag kunde se på det kala betonggolvet var enstaka papper, en tidning, råttspillning och…
Mitt hjärta stannade till. När min blick träffade föremålet såg jag bara två kolsvarta små ögon som stirrade på mig. Min kropp visste inte om den ville fly eller slåss, och jag kunde bara stå still. Efter några sekunder lugnade sig mina nerver, och jag såg att det inte var något levande som låg där på golvet. Det var inget som någonsin levt heller. Det var en brun lurvig nallebjörn, stor som en handske ungefär. Den låg på sidan som om någon kastat eller tappat den. Och nu stirrade de svarta knappnålsögonen på mig. Munnen, ett stycke rödrosa tyg hade ett lätt leende, som om den ville mig väl. Eller kanske den hånlog.
Fortfarande lite skakig tog jag ett par steg in genom dörren, nu såg jag tydligt att det bara var en vanlig nallebjörn, lite gammalmodig men inget anmärkningsvärt. Men jag vägrade gå nära den, jag ville inte titta på den eller röra den. Något djupt i mig skrek att det inte var naturligt, att jag måste vända. Men jag fortsatte.
Jag hörde mina båda kompanjoners rädda andetag bakom mig när jag tände ficklampan. Rummet vi nu stod i var ungefär 20 kvadratmeter stort, på väggen satt ett stort proppskåp med upptejpade tabeller på, med rutor ifyllda med nu oläsligt blyerts. Ett mindre bord med ett par stolar stod i ett hörn. Luften var kall och fuktig.
Längst ner i rummet öppnade sig en av väggarna ner mot en längre gång med tjocka rör i taket, med kala väggar och utan dörrar. Jag ville nog egentligen vända om där och då. Samtidigt var omöjligt att motstå. Jag kände mig som en upptäcktsresande som modigt utforskade länder där ingen varit. Jag tänkte att det var tomt sen länge och att det inte fanns något att vara rädd för. Senare skulle jag få veta att bara en av de två sakerna var sann…
Efter att chocken lagt sig och paniken runnit undan blev jag allt mer självsäker, tanken om att detta var en bortglömd, orörd plats började infinna sig. Vi tände våra ficklampor och började utforska tunnlarna. Jag började känna en spänning, tanken om att vara upptäcksresande var tillbaka. Det var smutsigt i tunnlarna, där fanns fukt och råttspillning, fläckar av olika storlekar och karaktär. Väggarna var kala bortsett från något enstaka plakat om att “obehöriga äga ej tillträde” eller “skyddsutrustning måste användas”.
Lukterna, eller rättare sagt odörerna, skiftade. Oftast blött och stenigt, ibland mer oljig. Hela tiden infann sig ett tungt mörker och en dov tystnad - det enda jag kunde höra var mina utforskande vänner någonstans långt borta - vi hade sen en stund tillbaka kommit ifrån varandra men sagt att vi skulle ses utanför.
Med ett ryck vände jag på nacken, reflexmässigt. Jag hade stått och betraktat en gammal kalender på väggen när jag blev alldeles säker på att hade sett något slags litet ljus flimra till långt bort på min vänstra sida. Men nej, det kunde ju knappast stämma. Eller hade min ficklampas ljusstråle reflekterat sig mot något i glas eller metall där inne? Jag tog några steg mot det utrymme där jag hade sett ljusfläcken. Mitt motiv var att försäkra mig om att ingenting var konstigt, att det finns en naturlig förklaring. Något dumdristigt hjältemod var det verkligen inte frågan om. Men precis när rummet skulle komma i min ficklampas ljus slocknade min den med ett flämtande, blinkande ljus.
Jag har aldrig upplevt ett sådant svart mörker. Det var så tungt och kompakt att jag tappade uppfattningen om min kropp och var jag befann mig. Jag tog sakta av mig ryggsäcken och kände mig fram till dragkedjan, för att leta fram de reservbatterier jag packat ner tidigare den dagen. Då bländades jag av ett ljus - och skrämdes av ett plötsligt ljud. Ett ganska högt, kallt elektroniskt KLICK hade spridit sig i rummet, och samtidigt hade starka lampor i taket tänts. Jag drog min arm över ögonen för att mildra det bländande vitblåa ljuset, mitt hjärta slog som en hammare i bröstet. Både det höga klicket och ljuset hade skrämt skiten ur mig.
Jag lyssnade noga. Ingenting hördes. Ingen Johan, ingen Jonathan. Inga fler ljud förutom surrandet av ljusrören ovanför mig. Sakta, sakta förde jag bort min darrande hand från ögonen.
Sen såg jag det. Det jag än idag ibland ser i mina drömmar och när jag sluter ögonen.
Bänkar. Där var bänkar.
Ungefär 25 stycken uppradade, vända framåt. Modellerna liknade de jag själv hade haft i mellanstadiet, med lock och en liten sänka där man kunde lägga penna och suddgummi, men de här bänkarna var ändå annorlunda. De såg gamla ut. Välanvända och mörka i träet. Längst framme i rummet fanns en scen, en upphöjd del av rummet där en kateder och en gammal tramporgel stod.
Jag kunde inget annat göra än att stå helt stilla. Min kropp var som fastfrusen och mina ögon vandrade över rummet. Det var något som var annorlunda här, jämfört med resten av tunnlarna. Något som fick mitt hjärta att slå ännu hårdare. Golvet var rent. Det var inte bara fritt från bråte, råttskit, våta fläckar och gamla tidningar som jag sett överallt annars i tunnlarna.
Det var verkligen rent. Riktigt rent. Det var inte ens dammigt eller blött. Inte heller scenen där katedern och orgeln stod var smutsig eller dammig. Allt var... prydligt.
Jag blickade ut över rummet. På väggen hängde en lång rad jackor. De var främst regnjackor, men också tjockare varmare jackor med luvor och dragkedjor. Men färgerna var inte klara starka färger så där som barns ytterkläder brukar vara. De var matta, trötta. Som om de en gång varit färgglada men blivit mörka och dova av år av användning och hundratals tvättar. Med livrädd blick och nästan tåriga ögon såg jag hur det över varje krok satt en skylt.
Stig. Britt. Eva-Lena. Kjell.
Med spretiga bokstäver ritade av färgkritor hade varje krok sitt eget namn, varje jacka hade en krok.
Anna. Leif. Birgitta. Gunnar.
Livrädd och stel i kroppen lät jag blicken glida över bänkraderna, till den andra sidan av rummet. Då frös jag på nytt till is.
Uppsatt med knappnålar satt på väggen teckningar. Hundratals. Men det var inte dess antal som fick mitt blod att stelna. Det var motiven.
Svarta spretiga streckfigurer målade med krita. Hårt, som om någon pressat kritan mot pappret. Röda streck som liknade blod. Jättelika varelser med ljusröda ögon och höjda armar. Streckfigurer som blev jagade, som förlorade sina armar, sina huvuden. Skrek. Trots den enkla barnsliga stilen kunde jag nästan höra hur teckningarna skrek ut smärta och rädsla.
Alla tecknarna såg annorlunda ut men temat var detsamma på alla. Blod. Rädsla. Obeskrivlig skräck utsöndrades från teckningarna. I en kort sekund kunde jag svära att vissa av streckfigurernas ögon började komma till liv, att de tittade på mig med bedjande blickar. Som om det fanns något bakom väggen…
Så hörde jag plötsligt ett högt gnisslande ljud. Det kändes som om ljudet var en vass nagel som rispade mig längs ryggraden. Mina ögon sökte efter ljudets källa…
Fram tills det ögonblicket hade jag kanske kunnat förklara allting. Ett gammalt skyddsrum, en filminspelning. Något hemligt rollspelssällskap. Men det jag såg just då omkullkastade alla “naturliga förklaringar”. Ett vitt streck uppenbarade sig på svarta tavlan – det var det ljudet jag hörde. Som en spik mot tavlan.
Ett nytt streck. De två strecken möttes längst ner och formade ett V. Ett streck till. Ett till. För varje streck gick “skrivandet” fortare och blev mer och mer aggressivt, stressat.
Till sist formade strecken ett ord. “VÄND!”
Jag hade knappt hunnit reflektera över vad jag såg förrän mörkret la sig över rummet igen. Lysrören hade slutat surra. Men nu var det något annat som hördes. Steg. Steg av flera lätta fötter, det lät som de sprang framåt i tunnlarna. Ljudet kom allt närmare. Det ekade i rummet , och plötsligt kändes det som att stegen var precis bredvid mig, bara några decimeter bort. Jag backade stapplande mot öppningen igen. Ett skratt hördes långt bort, det lät som en ung flickas röst. Men det lät också mörkt, förvridet. Jag vände mig om och började springa. Jag struntade i ficklampan och batterierna.
Jag hörde ingenting förutom mitt hjärta slå i öronen, dunk dunk dunk.
Långt borta såg jag ljuset från dörren komma närmare och närmare. Samtidigt såg jag ett avlägset ljus i ögonvrån, komma någonstans långt bakom mig. Fler skratt, förvridna och galna. Dunk dunk dunk.
Som en galning rusade jag ut genom dörren med andan i halsen. Luften där ute var frisk, och ett lätt regn hade börjat falla. Jonathan och Johan satt på varsin sten i gräset och tittade förvånat på mig. Jonathan skrattade till.
Johan frågade mig vad jag sprang för, och jag kom då på att dörren fortfarande stod öppen. Trots att min kropp var helt matt av rädsla. panik och trötthet ställde jag mig raklång och gick mot dörren. I samma ögonblick som jag la handen på handtaget hörde jag det.
Långt borta, ekandes mellan de kala betongväggarna. De klara tonerna av en tramporgel, spelandes en monotom, klagande melodi.
Jag tittade på Johan och Jonathan som tittade på mig med livrädda och bekräftande blickar. De hörde det också. Dörren gick igen med en dov duns. Ljudet av orgeln tystnade.
submitted by bfrex to sweden [link] [comments]


2017.12.24 12:50 BobTheSCV Findus Jultallrik - En historia om ensamhet

Jan hade just vaknat. Han drog sin grova hand genom sin 5-dagars skäggstubb. Det skulle kännas skönt att få raka sig tänkte Jan, men samtidigt visste han att pengarna kunde gå till viktigare saker. En av dom sakerna var att köpa en julklapp till sin 15-åriga dotter.
Förra julen hade det skitit sig. Jan hade krökat till hos några av sina dryckeskamrater från Lilla Monaco i Blackeberg och däckat. När han vaknade upp så upptäckte han att plånboken var försvunnen. Han förbannade sig själv och hällde upp ett glas brännvin för att lugna ner sig.
Brännvinet var det enda i Jans liv som aldrig tog slut. Han köpte alltid ett par dunkar hembrännt, och när bidraget kom så firade han med att gå till systemet och köpa två flaskor Explorer vodka och några Pripps blå. Aldrig att han skulle vara utan.
Han satte på tv-n och möttes av den där blyga tjuren i Kalles Ankas julafton. Jävlar, tänkte Jan. Det är ju julafton. Det Jan gjorde i denna stund var att ringa till hem till sin ex-fru där hans dotter bodde. Jan hade förr i tiden varit områdeschef på Skanska och hade tjänat riktigt bra. Han hade bott i ett fint hus i Södra Ängby tillsammans med sin fru. Dom fick tillsammans en pojke och en flicka.
Livet var en dans på rosor. Men deras son dog. En bil hade nere vid Islandstorget släckt hans sons liv. Efter det så började det gå ut för. Sorgarbetet och ilskan dämpades hos Jan med stora mängder sprit. På arbetsplatsen försökte dom hjälpa honom så mycket som möjligt. Men till slut var det försent.
Jan blev uppsagd från sitt arbete. Det blev skilsmässa. Vårdnaden av dottern gick till mamman. Nu bodde Jan i en 1:a i Vällingby.
Ex-frun svarade. Jan kändes sig dimmig i skallen. Han fick inte tala med sin dotter. Jävla subba skrek Jan åt telefonluren. Det var den julen tänkte Jan. Men i år skulle det bli annorlunda. Jan hade köpt en liten digitalkamera till dottern. Visserligen så hade nästan halva bidraget gått åt. Men det var värt det.
Jan gick in och duschade och satte på sig sin finaste skjorta. Det ringde på dörren och dottern stod utanför.
3 timmar senare satt Jan framför tv-n. Dottern hade blivit glad över julklappen, och Jan kände sig varm inombords. Karl-Bertil Jonssons julafton var i bakgrunden.
Jan gick in köket och värmde upp sin Findus Jultallrik. När det var klart så satte sig han sig i soffan och började äta. Det smakade inte så mycket. Jan hällde upp en snaps och sade med låg röst: “Ja, God Jul på dig Jan..”
Det var Jans liv.
submitted by BobTheSCV to sweden [link] [comments]


2017.05.15 23:41 Nabelmonster Kära kunder, del 2

Hej igen, Jag fick bra feedback på min förra post så jag tänkte att det var dags för att berätta en till historia från mitt jobb i kassan.
Året var 2015 Bara några dagar innan julafton sitter OP i kassan och försöker ge det där lilla extra till kunderna, så mycket han orkar.
OP vill påstå att han är ganska rolig och lite charmig, men ack så blir det lite fel ibland.
När han satt där och tog kund efter kund så kom plötsligt en Mamma fram med sin unga flicka, drygt 6 år gammal. Hon gav en frågande blick och jag förstod innan hon ens öppnat munnen att hon ville fråga om "Har du en såndär till vagnen?" med kniven pek-och tumfinger.
Jag räckte mig efter en polett medan jag såg flickan som hade en tomtemössa på sig. Jag tänkte krydda kundbemötandet med lite julstämning (och det kan vara värt att nämna att vi förlorar så många poletter satt på den tiden bad vi kunderna att lämna tillbaka poletterna när de var klara med handlingen) så jag sa till dem båda; "Absolut! Men glöm inte att lämna tillbaka poletten, tomten hör och ser allt" och blinkade till den lilla tjejen.
Den lilla flickan rådande och mamman tackade.
ca 10 min senare
Jag blir avlöst från den manuella kassan av en kollega för att stå i självscanningen. Vid behov så skall man gå ut med varor från kassalinjen som kunder ångrat sig om. Då har man en korg från grejer i hela affären och plockar tillbaka varorna till hyllan.
Ett av företagets policys är NÖL. Nicka, ögonkontakt, LE. Jag är en av de få som följer detta.
Arbetspasset fortsätter som vanligt och jag går hem.
Nästa arbetspass några dagar senare så ropar min chef in mig när jag precis skulle stämpla in för dagen.
Hon säger att en kund hade ringt. "Känner du till vad det handlar om?" frågar hon. Jag tycker på axlarna. "Jag har absolut ingen aning men är ivrig att höra"
Hon berättar att kunden hade ringt och sagt att hon hade haft en mycket otrevlig handling. Att en av de anställda hade förföljt henne och givit henne blickar(NÖL) flera gånger under handlingen.
"Hon sa att någon hade sagt att Tomten hör och ser allt"
I lost it.. Kunde inte hålla mig och brast ut i skratt.
Chefen förstod direkt att det måste varit en lite paranoid kund. En viktig detalj är att butiken ligger i ett ganska fiiint område.
Det görs för många deckare i Sverige. Hemmafruar som tror sånt när de handlar? Ge mig en broms..
Får jag många låtsaspoäng så gör jag en del 3 :)
submitted by Nabelmonster to swedishproblems [link] [comments]


2017.04.26 17:13 StefanStenStark Jävig Stefan och Jäviga spelledare

Jag skriver den här tråden för att undersöka vad som hände i Europa av två anledningar. Den första är om vi behöver ändra på gränser eller liknande för att vi gjorde något som gick mot de regler vi hade. Den andra är för att jag är en känslig liten pojke som känner mig förolämpad.
Del 1, Stefans känslor
Jag tänker börja med känslorna för de är viktiga för mig men kanske inte för resten. Observer att detta är intryck och känslor så de är inte nödvändigtvis representativa för verkligheten. Det första som jag reagerade på var att jag fick se något i Eu4 chatten i stil med ”vad har vi för jävla spelledare”, ”jag kommer aldrig vara med i Sweddit Universalis mer”. Jag inser att jag borde ha stannat spelet där och undersökt vidare vad som hände men vi fortsatte spela en stund till. Efter en liten stund så berättar en annan spelare för mig att de verkligen är upprörda i HRE och de har planerat att skapa en ny grupp utan de spelledare vi har. Det var här jag fick min första ”aha detta är ett problem”. Jag tror det var runt 25 min kvar att spela och när jag kom in i kanalen på discord så möttes jag utan något som jag kan beskriva som en scen från Frankenstein där ett gäng arga män med högafflar var redo att hugga ner Frankenstein och ingen var intresserad av förståelse för monstret. Jag började prata med dom som satt där och kände att det blev mer och mer förståelse för varandra. Men vad jag förstod efter att pratat med dom som satt där var att jag och Taz hade dömt vissa regler så de passade oss medan vi hade dömt andra regler så de inte passade andra spelare.
Det här är något som får mig upprörd eftersom det är något jag personligen hatar. Det är som att någon säger att jag har sparkat omkull en liten flicka och tagit hennes glass för att sedan spotta på henne när hon ligger ner och gråter. Det är ett beteende jag skulle sparka någon i ansiktet för, att jag nu har gjort detta fick mig att känna mig kränkt eftersom jag upplevde att jag alltid har gjort motsatsen! Jag ger glass till folk, jag tar dom inte!
Som sagt det här var mina känslor om saken och det är bara känslor. Det betyder inte att jag aldrig har vart jävig eller aldrig kommer vara det. Jag kan dock säga att jag inte har vart det medvetet vilket leder in på nästa del.
Del 2, Fix
Jag har pratat med några men inte alla som jag har tänkt att prata med än i HRE som upplevde jävigheten. Men jag tänker att jag kan göra en tråd om det så kan vi alla ta det samtidigt istället. Vad jag förstår så finns det ett antal saker som hände som upplevdes som orättvist.
Teutons
Jag börjar med Teutons och deras sätt att bli fria. Det var planerat att Teutons skulle lura Kejsaren och skaffa stöd från så många som möjlig för att slå sig fri. Detta gjorde att alla som inte gillade HRE vart inbjudna att ge en support independence till Teutons. Jag kommer inte ihåg hur många som var på Teutons sida men HRE har många fiender så säg 15 spelare hoppade in på Teutons krig för frihet. Vi har en regel som säger att man enbart kan ha 2 allierade så när Teutons nu har 15 stycken på sin sida i ett krig är det fullt försåtligt att det känns orättvist. Jag ska även säga att både jag och Taz var med på det kriget. Frågan om support independence har dock kommit upp förut och jag tror att det var jag som svarade på det. Kan hända att jag inte tänkte tillräckligt länge innan jag gav mitt svar men jag svarade att en support independence inte kostar en allians slot och man blir tvungen att bryta alliansen efter kriget. Efter Teutons krig känns det uppenbart att detta var fel beslut och något som jag inte hade skrivit ner i reglerna. Var det jävigt av SL att låta detta ske? Jag anser att det inte var det för jag hade accepterat om HRE hade gjort samma sak med En March från Taz. Bara för att jag anser att det var rätt betyder det inte att det är rätt. Om någon känner till när jag eller någon annan spelledare dömde ut ett frihetskrig för att spelaren hade mer än 2 support independence så är det ett starkt argument för att vi gjorde fel och Teutons borde vara en march under Kejsaren igen.
Naples
Nästa fall som jag förstår vad Naples. Det finns två problem här, det första var att Naples var allierad med Ottomans vilket var en allians mer än vad Ottomans kan ha vilket betyder att Ottos ska släppa en allians direkt. Om Ottos gjorde det är jag inte säker på utan det får Taz svara på. Jag behöver dock ta upp det att när någon märker att någon är allierad med mer än 2 allianser så försöker jag få spelaren att bryta en allians direkt. Det händer dock att en spelare inte bryter en allians direkt eftersom det kan ha alvarliga konsekvenser beroende på vilken allians de väljer. Jag accepterar att en spelare kan fundera i några minuter även kanske ett helt år i spelet. Men efter en kort stund brukar jag pausa och säga att de måste bryta nu om vi ska fortsätta. Om jag vet att någon har tänkt att attackera spelaren med 3 allianser brukar jag pausa direkt. Som sagt Taz får berätta om han tog bort en allians eller om han satt där med 3 stycken en längre stund.
Det andra problemet är att Naples sålde provinser för att sedan bli en march till Ottomans. Detta är något som jag tycker är rätt så tråkigt när det hände. Men när det kom upp första gången så argumenterades det för att vi skulle tillåta det för att ge spelare en chans att överleva. Så att Naples blev en march på det sättet han blev till ottomans som Taz spelare anser jag inte vara jävigt eftersom om Naples hade gjort samma sak till Påven hade det vart lika accepterat. Om någon vet att jag eller taz har förbjudit detta skulle det dock vara ett starkt argument för att vi agerade jävigt och Naples borde släppas fri.
Med mera?
Det kan vara så att det var flera fall där det upplevdes att besluten var partiska och jag vill undersöka dessa. Om det visar sig att liknande fall har bedömds på olika sätt behöver vi rätta till det med passande provinser eller liknande.
Avslutande
Jag anser dock att vi har ett problem med filosofin att om det inte står att något specifikt är förbjudet i någon regel betyder det att det är accepterat. Vi har pratat om detta förut men jag tycker att det är värt att ta upp det igen och fundera på om vi vill ha regler som täcker in mer än bara specifika fall som exempelvis: Använda inte exploits.
Jag har inte hört att jag eller någon annan SL har vart jävig förut men det kanske är för att ingen har vågat eller orkat säga något. Om du har upplevt jävighet förut så får berätta det nu och när det hände. Eller om det känns bättre så skriv till mig anonymt så kan jag ta upp det.
Jag är rätt så öppen med mina känslor och föredrar att dela med mig av dom istället för att hålla dom inom mig. Hoppas det inte blev för mycket känslor i början
submitted by StefanStenStark to SwedditUniversalis [link] [comments]


2016.12.24 12:08 BobTheSCV Findus Jultallrik - En historia on ensamhet

Jan hade just vaknat. Han drog sin grova hand genom sin 5-dagars skäggstubb. Det skulle kännas skönt att få raka sig tänkte Jan, men samtidigt visste han att pengarna kunde gå till viktigare saker. En av dom sakerna var att köpa en julklapp till sin 15-åriga dotter.
Förra julen hade det skitit sig. Jan hade krökat till hos några av sina dryckeskamrater från Lilla Monaco i Blackeberg och däckat. När han vaknade upp så upptäckte han att plånboken var försvunnen. Han förbannade sig själv och hällde upp ett glas brännvin för att lugna ner sig.
Brännvinet var det enda i Jans liv som aldrig tog slut. Han köpte alltid ett par dunkar hembrännt, och när bidraget kom så firade han med att gå till systemet och köpa två flaskor Explorer vodka och några Pripps blå. Aldrig att han skulle vara utan.
Han satte på tv-n och möttes av den där blyga tjuren i Kalles Ankas julafton. Jävlar, tänkte Jan. Det är ju julafton. Det Jan gjorde i denna stund var att ringa till hem till sin ex-fru där hans dotter bodde. Jan hade förr i tiden varit områdeschef på Skanska och hade tjänat riktigt bra. Han hade bott i ett fint hus i Södra Ängby tillsammans med sin fru. Dom fick tillsammans en pojke och en flicka.
Livet var en dans på rosor. Men deras son dog. En bil hade nere vid Islandstorget släckt hans sons liv. Efter det så började det gå ut för. Sorgarbetet och ilskan dämpades hos Jan med stora mängder sprit. På arbetsplatsen försökte dom hjälpa honom så mycket som möjligt. Men till slut var det försent.
Jan blev uppsagd från sitt arbete. Det blev skilsmässa. Vårdnaden av dottern gick till mamman. Nu bodde Jan i en 1:a i Vällingby.
Ex-frun svarade. Jan kändes sig dimmig i skallen. Han fick inte tala med sin dotter. Jävla subba skrek Jan åt telefonluren. Det var den julen tänkte Jan. Men i år skulle det bli annorlunda. Jan hade köpt en liten digitalkamera till dottern. Visserligen så hade nästan halva bidraget gått åt. Men det var värt det.
Jan gick in och duschade och satte på sig sin finaste skjorta. Det ringde på dörren och dottern stod utanför.
3 timmar senare satt Jan framför tv-n. Dottern hade blivit glad över julklappen, och Jan kände sig varm inombords. Karl-Bertil Jonssons julafton var i bakgrunden.
Jan gick in köket och värmde upp sin Findus Jultallrik. När det var klart så satte sig han sig i soffan och började äta. Det smakade inte så mycket. Jan hällde upp en snaps och sade med låg röst: “Ja, God Jul på dig Jan..”
Det var Jans liv.
submitted by BobTheSCV to sweden [link] [comments]


2016.01.16 03:46 AnonymSwedish Pedofilen på omegle

Just nu chattar med ett slumpmässigt främling. Säg hej! Ni båda talar samma språk. (Välj "engelska" i menyn i hörnet för att stänga av.) Främling: Hej, Kille här! Dig: Hej Tjej på 13 år här Dig: O du? Främling: Oj, jag är 18 Dig: De gör väll inget? ;) Främling: Nejdå, så vad heter unga fröken? Dig: Lollo, dudå? :) Främling: Fint! Jag heter Andreas Dig: Detsamma! :3 Vad gör dudå? Främling: Nej inget speciellt, ligger på sängen och lyssnar på musik Främling: du då? Dig: Ligger i sängen o bara chilla, har inget speciellt o göra :) Främling: Skönt Dig: Aadå:) vad är de för musik? :) Främling: Lyssnar på Tenacious D Dig: Eller vilket sätt menar du med skönt? ;) Främling: Vilket sätt menar du? ;) Dig: Jadu, de vill du allt veta ? ;)) Främling: Haha jag vet nog allt vad du menar Lollo Dig: Hah jasså? :3 Främling: mm, det gör jag, och jag kanske har lika skönt jag Dig: Ojoj, Jasså? :)) Främling: mhm Främling: Hur ser du ut föressten? Dig: Kort, blond långt hår och puffiga bröst, många säger att jag har sött ansikte Dig: Och du vet om jag inte svarar vad jag gör ;) Främling: mmm fint! Främling: Jag är 176, blond, blåa ögon, tränad kropp Främling: och välhängd med ;) Dig: ojoj låter mysigt ;)) Främling: mmm, det tycker jag med Främling: har du haft sex förut? Dig: Nej ;) bara med munnen, men ser fram emot annat också ;) Främling: Då skulle jag behöva vara varsam, min kuk är 18 cm lång Främling: och 15 i omkrets Dig: Ojoj låter stort :** men samtidigt blir man sugen :3 Främling: mmm den är stor men det skulle vara skönt Främling: Efter att du blivit av med oskulden Dig: Jag är öppen för alla förslag du har o komma med ;)) Vart bor du btw? :) Främling: Jag bor i göteborg Dig: Va är de sant?! Jag bor också där jag bor ganska långt in i mitten o du? Främling: Gör du!? Jag bor typ i centrum Dig: Omg :o Vill du ses o göra lite grejer någon gång? ;) Dig: Jag är öppen för alla förslag :) Främling: Ja det tycker jag vi ska göra ;) Kan hjälpa dig att bli av med oskulden ;) Dig: Ojoj gärna de! Är öppen för allt, alla ställningar du kan osv :** Främling: Ja, då ska jag lära dig ett och annat ;) Dig: Ojoj du får inte göra mig så våt :3 Har hört att doggy är skön vet inte om alla bara säger de :3 Främling: Den är skön men jag föredrar missionären, då får man mycket kroppskontakt och kan se varandra i ögonen Dig: Omg :3 låter så mysigt, kan vi testa lite annat också? :3 Främling: och så ska du få rida mig med, samma sak där, då kan man se varandra ;) Främling: Vi testar allt du vill Främling: Så guidar jag dig till hur man ska göra så det är så skönt som möjligt Dig: Du är för snäll, men är du 100% att du vill ha mig som är så mycket yngre? :)) Främling: Ja det är jag Främling: Du låter jätte söt Dig: Tack du också, Du låter lite hård också :33 Äntligen kommer jag få lite också, några av mina vänner har redan gjort de :) Främling: mhm du skulle bara veta. Dina vänner kommer vara nybörjare i jämförelse efter vår första gång ;) Dig: Men är de lungt om jag tar med 1 eller 2 vänner så dom också lär sig lite? ;) Dig: Fast isåfall vill jag vara först o lära mig ;)) Främling: Det är klart du kan men fokus kommer vara på dig Främling: är de oskulder också eller är det dem som haft sex förut? Dig: 1 har och en inte, men Jag skulle helst vilja att du kommer i mig för jag vill känna hur de känns jag tar piller efter (Pinsamt o säga men vill de) Främling: Ja det kommer jag att göra, jag tar din oskuld först och sen kommer jag i dig, dina vänner kan kolla på Främling: jag brukar komma i tjejerna jag har sex med, det känns så skönt Dig: Låter bra! :DD Har du sett filmen fifty shades of grey? isåfall så har han massa redskap o grejer, har du sånna isåfall får man testa dom? :p Främling: Jag kan se till att skaffa det ;) Främling: Ska bli så kul att se dig ligga och kvida och komma på min stora kuk framför dina vänner Dig: Håller med! Jag tycker vi kan börja lite lungt så jag får känna på men jag gillar lite hårdhänta killar så om de är lungt för dig kan vi köra lite hårt sen? :p Främling: Ojoj tjejen, vi kommer dränka lakanen, så hårt ska vi köra Främling: Men det blir efter jag kommit i dig första gången ;) Dig: Ojoj första gången? De kommer vara ganska länge då alltså, De gillar jag! Du fattar inte hur våt jag är just nu! Främling: Mitt rekord är att knulla i 18 timmar i sträck med bara korta drickpauser Främling: Så jag är uthållig ;) Dig: Omg jag blir så kåt :3 jag leker med mig själv om du fattar vad jag menar ;)) Främling: duktig flicka, sära på dina ben för mig som om jag skulle komma in i dig Främling: Vill du att jag tar din väns oskuld också? Dig: De skulle hon nog vilja! :D Vet du hur man har trekant med 2 tjejer isåfall vill jag testa de med, Vill testa de mesta nu när vi är på gång! :3 Främling: Jadå, jag kan låta dig rida mig medans din vän sitter på mitt ansikte så jag kan slicka henne Främling: men jag vill ha er alla tre på min säng i doggy style Dig: De kan vi nog ordna Främling: Då skulle jag knulla dig och pulla dina vänner Dig: Du verkar kunna dina grejer Främling: och när jag kommer så kommer jag i dig först, tar ut kuken och för in den i en av dina vänner, sprutar i henne med och sen gör jag samma sak med sista Främling: Så kan jag se er alla tre ståendes på alla fyra med min sperma rinnandes ur er Dig: Omg, Kan inte vänta de låter riktigt skönt :3 Främling: Ja det kommer det vara Främling: Så kan de smeka sig själva sen när vi knullar igen, när du rider mig Dig: Aa :)) Dig: Låter lite som hardcore porrfilm, De brukar jag kolla på o leka lite ;)) Främling: Duktig flicka, då ska du få se en som visar bra vad jag ska göra med dig Dig: Jag pullar mig själv så hårt för du gör mig så KÅT! Främling: Vore jag hos dig nu skulle jag slicka dig torr Främling: http://www.pornhub.com/view_video.php?viewkey=671196428 Dig: ♥_♥ Främling: från typ 0945, så kommer jag ta din oskuld Främling: samtidigt som jag suger på dina puffiga bröst och hånglar med dig Främling: dina vänner kan sitta vid sidan av och pulla sig Dig: De gör jag just nu, Har hämtat en av mina didlos med ;3 Främling: mm duktig flicka Främling: kommer lägga upp dina fina ben på min rygg också så du kan krama mig med dem medans jag pumpar Dig: Har tagit en av mina största didlos men vill inte låta för högt så mina föräldrar vaknar :I Främling: Du får lägga en hand över din mun då för jag vill att du knullar dig hårt med den Främling: som om jag vore där Dig: De gör jag Dig: Jag bara föreställer mig :3 Främling: mm håll dina ben särade Dig: Att de är din feta kuk och du ska komma i mig Främling: välkomna mig in i din trånga fitta Dig: Mm Främling: Så jag kan fylla den med min stora kuk Främling: smek dina bröst för mig Dig: Är de skönt i röven också, har sätt de på video de verkar göra ondare, fast de är de jag gillar :3 Främling: Det är väldigt skönt men i början får man vara varsam Främling: när jag tar den oskulden kommer jag lägga dig på sidan och lägga mig bakom dig Dig: Okej ska testa på de nu Främling: och lyfta på ett av dina ben och långsamt långsamt för in min kuk i dig, så att dina vänner ser allt Dig: Ohhh, vad skönt de var i röven, sved lite första gångerna man drog in och ut, men älskar det! Främling: mmm duktig flicka, jag vill att du rider mig med min kuk i dina trånga rumpa Dig: Ohh ja Främling: Så jag kan suga på dina bröstvårtor samtidigt Dig: Oh jaa! Jag hoppas du är seriös jag vet att de är många 12åringar som är här, Jag blir verkligen sugen! 8=====D Främling: Jadå, jag är seriös, var inte orolig Lollo Dig: Ohh vad bra Främling: Jag vill göra så mycket med dig, skulle t.ex. suga dina bröstvårtor ömma Främling: så att det gör ont Dig: Ohh Främling: För att inte tala om att jag vill köra 69an med dig så jag får slicka din fina fitta medans du utfortskar min hårda kuk med din mun och tunga Främling: Ni kan få suga och slicka alla tre samtidigt Främling: Så kan jag komma på era fina ansikten Dig: Den vet jag nog om ;) den ser väldigt bra ut speciellt med en så stor som du har Främling: Mmm, kan se dig framför mig helt genomvåt, så det rinner ur dig Främling: längs med dina lår Främling: jag skulle slicka upp allt också Dig: Mhmm de är typ så de är nu, förutom att du inte är här Främling: skulle slicka så mycket, finns inget vackrare än en flicka som är så våt så det rinner ur henne Främling: låta dig komma i min mun så hela din kropp skakar Dig: Mmh Dig: Jag håller på och byta hål hela tiden :)) Dig: Ibland rumpan ibland fittan Främling: mm duktig flicka Främling: för in den i din fitta och knulla dig så du kommer Främling: Kom för mig med dina ben särade och smek dina bröst hårt, kläm dem, knåda dem Främling: och kom för mig Främling: låt det ske, släpp ut allt, dränk dina lakan Dig: jag gillar verkligen hårt sex, Jag hoppas inte du är en peddofil finns gott om sånna här! Främling: nej fan heller, det är lugnt vännen Dig: Okej bra :)) Dig: Du är 18 va? Främling: Ja Dig: Ohhh, gillar verkligen lite äldre 17-20 Dom gör de förmordligen hårdare men vet inte har ju intet estat Dig: testat Främling: Jag har en hel del erfarenhet så du ska allt få knulla hårt Främling: om du kommer vara helt öm efteråt Dig: Men du? Främling: ja? Dig: Jag är en snubbe du är en äcklig pedofil och ingen gillar dig, Sluta gå efter småflickar ditt jävla äckel är du så ful så du inte kan få någon i din ålder, Så efterbliven att du inte fattade de när jag höll på o skriva så. Jävla pantade gubbe Främling har kopplats från.
submitted by AnonymSwedish to wierd [link] [comments]


2016.01.07 19:40 hejsantjejer tjejer - upplever ni skillnad i trygghetsnivå?

Hej!
Alltså en del av mig tycker att "suck ett inlägg till, allt vi pratar om här på sweddit är invandrarproblematik", men äh. Känner för att ventilera.
Jag: tjugonånting, kvinna, vit, gay, läser YH utbildning.
Har nu senaste året bott i stockholm. Har känt mig otrygg med att vara ute ensam på kvällarna. För det mesta är det bara utländska män som stirrar så att jag upplever ett starkt obehag. Har vid nått tillfälle även vart så att en man startat en konversation som är sexuellt laddad+provocerande, och att jag måste gå ifrån platsen för att det ska sluta.
Som tjej har man väl fått stå ut med litegrann, och har tänkt att jag kanske inbillar mig re: den ökande frekvensen. Har tänkt att "näää, men är nog bara jag som är paranoid, är ju som småneurotisk av mig som person" samt "hmmm blir väl upptrissad av alla på flashback".
Men var för några veckor sedan tillbaka i Uppsala på första gången på några år, och upplevde en tydlig skillnad.
Framförallt en grej som hände som får mig att skriva det här inlägget. Påminde mig (om än tusen gånger mildare) om vad som beskrivs ha hänt i Köln.
Var på tågstationen när jag skulle åka hem, var på kvällen nån gång, osäker på tid. 9-12 på kvällen. Stod ett gäng unga män vid toaletterna på nedre våningen. Ni som vart på uppsala station vet hur det ser ut, det är som en liten gång, eller jag vet inte, "toadörrs-alkov". Gick förbi dom, och gick in på toa, när jag kom ut så var de alla vända mot mig. Fick känslan av att de alla stått där och väntat på att jag skulle komma ut.
En av dem ropade "hey, hey" och "how are you?", vilket jag ignorerade då det inte kändes som om han genuint var intresserad av hur jag mådde precis. Då grep han tag i min jackärm och drog mig bakåt. Slet mig loss. Dom verkade stå kvar där, så jag gick till mitt tåg, lite skärrad. Känns dumt att ens nämna det, men var så jävla påklädd som det går att vara dessutom.
Det som fick mig att tänka på incidenten i Köln var just det där att gå genom en smal gång, med hotfulla män man måste passera. Känslan av att vara ett bytesdjur typ. Fan inge kul alls.
Och är jag ärlig, så är detta trots att jag numera är försiktigare än jag var för några år sen. Jag begränsar mig själv och mina aktiviteter på ett helt annat sätt än jag gjorde förut.
Är faktiskt till den grad att jag sitter och tänker att, vafan. flickvännen då. Hur ska det gå att vara lebb? Om det blir värre? Kommer vi få leva i fred, eller är det risk för nån form av förföljelse? ALDRIG förut varit rädd vid tanken att pussas med nån flicka ute på stan. jag menar kom igen, är ju sverige för fan. Om nån gammal gnällgubbe/kärring händelsevis irriterar sig över det så går dom hem och surar över en kopp kaffe. Kommer då från en håla där det var en hel del skällsord, men det var psykiskt, liksom.
Nu är jag plötsligt skraj att nått psycho faktiskt ska få för sig att förfölja oss. Att det finns risk för faktiskt, fysiskt våld som straff.
Är på riktigt rädd för framtiden, och inte på något abstrakt "ånnej vi kommer inte ha råd med lägenhet" eller "damnit för många utexaminerade inom min profession", utan liksom ... fan. Jag är skraj.
SÅ, till nästa del: Vad fan kan man göra?
Om det nu kommer in stort antal människor, framförallt unga män, hur integrerar vi dom? kan vi, som det ser ut nu? Har ju alltid tänkt att "smartare människor löser det där, inte mitt område", men har tappad förtroendet för riksdagen totalt.
Multikulturellt samhälle fungerar ju om alla enskilda människor har som grundvärdering frihet för alla/allas lika värde - bor granne med chilla andra generationens muslimer + var inneboende hos en marockansk familj en tid - men som det ser ut nu är vi inte påväg dit.
Jag upplever det som mycket otryggare. Som att det blir värre. Och jag känner mig maktlös i att ändra kursen.
TLDR: Känner mig otrygg, som tjej&gay. Hur är det med er, upplever ni någon skillnad? Och vad fan kan man göra rent praktiskt för att förbättra situationen?
OBS: riktar mig mest till andra tjejer nurå, och då personliga anekdoter - inge "kände nån som kände nån som".
submitted by hejsantjejer to sweden [link] [comments]


2015.12.24 15:01 BobTheSCV Findus Jultallrik - En historia om ensamhet

Jan hade just vaknat. Han drog sin grova hand genom sin 5-dagars skäggstubb. Det skulle kännas skönt att få raka sig tänkte Jan, men samtidigt visste han att pengarna kunde gå till viktigare saker. En av dom sakerna var att köpa en julklapp till sin 15-åriga dotter.
Förra julen hade det skitit sig. Jan hade krökat till hos några av sina dryckeskamrater från Lilla Monaco i Blackeberg och däckat. När han vaknade upp så upptäckte han att plånboken var försvunnen. Han förbannade sig själv och hällde upp ett glas brännvin för att lugna ner sig.
Brännvinet var det enda i Jans liv som aldrig tog slut. Han köpte alltid ett par dunkar hembrännt, och när bidraget kom så firade han med att gå till systemet och köpa två flaskor Explorer vodka och några Pripps blå. Aldrig att han skulle vara utan.
Han satte på tv-n och möttes av den där blyga tjuren i Kalles Ankas julafton. Jävlar, tänkte Jan. Det är ju julafton. Det Jan gjorde i denna stund var att ringa till hem till sin ex-fru där hans dotter bodde. Jan hade förr i tiden varit områdeschef på Skanska och hade tjänat riktigt bra. Han hade bott i ett fint hus i Södra Ängby tillsammans med sin fru. Dom fick tillsammans en pojke och en flicka.
Livet var en dans på rosor. Men deras son dog. En bil hade nere vid Islandstorget släckt hans sons liv. Efter det så började det gå ut för. Sorgarbetet och ilskan dämpades hos Jan med stora mängder sprit. På arbetsplatsen försökte dom hjälpa honom så mycket som möjligt. Men till slut var det försent.
Jan blev uppsagd från sitt arbete. Det blev skilsmässa. Vårdnaden av dottern gick till mamman. Nu bodde Jan i en 1:a i Vällingby.
Ex-frun svarade. Jan kändes sig dimmig i skallen. Han fick inte tala med sin dotter. Jävla subba skrek Jan åt telefonluren. Det var den julen tänkte Jan. Men i år skulle det bli annorlunda. Jan hade köpt en liten digitalkamera till dottern. Visserligen så hade nästan halva bidraget gått åt. Men det var värt det.
Jan gick in och duschade och satte på sig sin finaste skjorta. Det ringde på dörren och dottern stod utanför.
3 timmar senare satt Jan framför tv-n. Dottern hade blivit glad över julklappen, och Jan kände sig varm inombords. Karl-Bertil Jonssons julafton var i bakgrunden.
Jan gick in köket och värmde upp sin Findus Jultallrik. När det var klart så satte sig han sig i soffan och började äta. Det smakade inte så mycket. Jan hällde upp en snaps och sade med låg röst: “Ja, God Jul på dig Jan..”
Det var Jans liv.
submitted by BobTheSCV to sweden [link] [comments]


2015.07.23 10:31 tbandras Finns det någon bra spelblogg/böcker på svenska?

Hej allihopa,
Jag studerar svenska som andra språk och jag tycker att det är dags för mig att läsa något på svenska. Mitt största problem är att jag inte kan läsa något som jag inte är intresserad av. Alltså så snart som det blir lite tråkigt för mig, slutar jag med det.
Svenska litteraturen är tyvärr inte min grej, men kanske jag har inte hittat nån bra bok än. Jag tycker om fantasy, lite sci-fi, sådana saker.
Jag försökte söka efter någon blogg att läsa - jag tyckte att internetet var ju stor men jag hittat ingenting än.
Har du några idéer när det gäller svenska dataspelbloggarna eller YouTube kontona? Finns det någon svensk kille (eller flicka) som streamer ofta på svenska? Eller någon vlog som faktiskt är intressant och roligt att titta på? Något som är faktiskt inte Minecraft, för ni har ju många som spelar det. :D
Jag skulle också gärna få några tips när det gäller böcker - finns det några bra titlar där ute som man absolut måste läsa? :)
Oh and please go easy on me, jag har fortfarande mycket att lära mig :P
submitted by tbandras to Svenska [link] [comments]


2015.04.06 17:17 fyfanheller Hjälp! Min bror gör konstiga och ohälsosamma saker!

Hej Sweddit...
Jag är en tjej och 18 år och bor i en ful liten hyresrätt i en förort tillsammans med min ensamstående mamma och min lillebror. Han är 15 år. Min mamma är inte hemma så ofta eftersom hon är författare och konstnär, så hon brukar flytta ut till vår stuga på landet under veckorna för att jobba. Detta innebär att jag ofta haft ansvaret över min lillebror och han har alltid varit normal tidigare. Gillar spel, Internet och vara ute med kompisar om kvällarna. Jag brukar inte rota så mycket när det kommer till hans privatliv, men han börjar faktiskt skrämma mig.
Jag hittade någon sorts drog i hans ficka när jag skulle tvätta och när jag frågade honom vad det var så skrattade han och sade att det var hans vitaminer. Jag var väl lite dum, så jag litade på honom.
Sen kom han hem en kväll med en jättefull flicka, hon kanske var 13-14 år och drog in henne på hans rum. Jag träffade flickan när jag låste upp dörren för dem och hon såg inte alls vaken ut eftersom hon knappt kunde gå så jag frågade vad hon gjorde här. Han sade att hon bara skulle sova över. Jag är som sagt dum ibland och gick in på mitt rum, men insåg efter ett tag att jag kanske borde titta vad som händer.
Så jag öppnade hans dörr och såg honom med henne halvnaken (i princip sovandes) så jag drog ut honom och skällde ut honom. Han var onykter så han mest skrattade. Han skyllde på att hon spytt ned hennes kläder men jag såg inga fläckar alls. Jag sa att han fick sova i mitt rum så sov jag i soffan i hans rum med henne i sängen. När jag vaknade så var hon borta.
Sen så kallar han mig "hora" och "slampa" och "fitta" när jag inte tillåter honom att gå ut vissa kvällar eller ta hem hans väldigt oförskämda kompisar. Jag känner mig ofta äcklig vid honom för att han använder sig alltid av vulgära ord och talar om kvinnor på ett väldigt sexuellt och nedvärderande sätt...
Jag har försökt att prata med mamma om det men hon säger att det är så pojkar är i tonårsåldern...
Jag vet inte vad jag ska göra! Det känns som han helt plötsligt hoppade in i ett jättekonstigt gäng av killar och festar och använder sig av droger och håller på med fulla tjejer... Min mamma är mycket av en hippie typ så hon tycker att han ska få "leva", men jag tycker det låter fel och farligt? Vad tycker ni att jag ska göra? Är det här ens vanligt?
EDIT:
Vill bara säga att jag är oerhört tacksam för allas respons och all denna uppmärksamhet till mitt problem. Ni är väldigt hjälpsamma, Sweddit. Jag var lite rädd för att skriva först eftersom jag har sett folk bitas lite i subredditen, men här är alla trevliga och logiska, vilket jag älskar! Visar verkligen vilka goda personer ni är! :)
Förlåt för att jag inte svarat på alla meddelanden. Mina ögon svider lite just nu när jag läser dem eftersom det är så sent... Jag vill bara försäkra er om att jag läst varje meddelande som skrivits i tråden, även om jag inte svarat! :)
Tack igen! Kram på er! <3
submitted by fyfanheller to sweden [link] [comments]


2015.02.15 21:45 ThaLuka Skräck

Så min hund väcker mig 4 på natten och vill ut och kissa. Eftersom jag bor i en liten by i ett litet villaområde så använder jag aldrig koppel på natten utan hon får går runt lite fritt som hon vill
Jag hade nyligen somnat så jag är astrött och står bara still och huttrar vid lyktstolpen och ser på när hon går en bit in i skogen och kissar.
Jag ropar på henne och medans hon kommer lunkandes mot mig hör jag ett högt och ihållande barnskrik. Det låter som en flicka i cirkus 5-6 års åldern. Jag ryser och det gör nästan ont att lyssna på skriket.
Min hund får frispel och börjar skälla och springa i riktning mot var ljudet kommer ifrån. Jag försöker få tyst på min hund så att den inte väcker grannarna och drar in den i huset.
Skriket fortgår under hela tiden jag går in med hunden, vilket är runt 25 sec.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så skräckslagen. Det tog ganska länge att somna om igen kan man ju lungt säga.
submitted by ThaLuka to sweden [link] [comments]


2014.12.24 18:53 MestR Findus Jultallrik - En historia om ensamhet

Jan hade just vaknat. Han drog sin grova hand genom sin 5-dagars skäggstubb. Det skulle kännas skönt att få raka sig tänkte Jan, men samtidigt visste han att pengarna kunde gå till viktigare saker. En av dom sakerna var att köpa en julklapp till sin 15-åriga dotter.
Förra julen hade det skitit sig. Jan hade krökat till hos några av sina dryckeskamrater från Lilla Monaco i Blackeberg och däckat. När han vaknade upp så upptäckte han att plånboken var försvunnen. Han förbannade sig själv och hällde upp ett glas brännvin för att lugna ner sig.
Brännvinet var det enda i Jans liv som aldrig tog slut. Han köpte alltid ett par dunkar hembrännt, och när bidraget kom så firade han med att gå till systemet och köpa två flaskor Explorer vodka och några Pripps blå. Aldrig att han skulle vara utan.
Han satte på tv-n och möttes av den där blyga tjuren i Kalles Ankas julafton. Jävlar, tänkte Jan. Det är ju julafton. Det Jan gjorde i denna stund var att ringa till hem till sin ex-fru där hans dotter bodde. Jan hade förr i tiden varit områdeschef på Skanska och hade tjänat riktigt bra. Han hade bott i ett fint hus i Södra Ängby tillsammans med sin fru. Dom fick tillsammans en pojke och en flicka.
Livet var en dans på rosor. Men deras son dog. En bil hade nere vid Islandstorget släckt hans sons liv. Efter det så började det gå ut för. Sorgarbetet och ilskan dämpades hos Jan med stora mängder sprit. På arbetsplatsen försökte dom hjälpa honom så mycket som möjligt. Men till slut var det försent.
Jan blev uppsagd från sitt arbete. Det blev skilsmässa. Vårdnaden av dottern gick till mamman. Nu bodde Jan i en 1:a i Vällingby.
Ex-frun svarade. Jan kändes sig dimmig i skallen. Han fick inte tala med sin dotter. Jävla subba skrek Jan åt telefonluren. Det var den julen tänkte Jan. Men i år skulle det bli annorlunda. Jan hade köpt en liten digitalkamera till dottern. Visserligen så hade nästan halva bidraget gått åt. Men det var värt det.
Jan gick in och duschade och satte på sig sin finaste skjorta. Det ringde på dörren och dottern stod utanför.
3 timmar senare satt Jan framför tv-n. Dottern hade blivit glad över julklappen, och Jan kände sig varm inombords. Karl-Bertil Jonssons julafton var i bakgrunden.
Jan gick in köket och värmde upp sin Findus Jultallrik. När det var klart så satte sig han sig i soffan och började äta. Det smakade inte så mycket. Jan hällde upp en snaps och sade med låg röst: “Ja, God Jul på dig Jan..”
Det var Jans liv.
submitted by MestR to sweden [link] [comments]


2014.03.07 05:42 ttheman Varför hatar alla på sd?

Jag skulle bara vilja ha en lite klarare bild av allt som påstås angående Sverigedemokraterna. Alla påstår att sd skyller alla sveriges problem på invandrarna, men de enda argumenten jag hittar som Jimmie Åkesson har uttalat sig i har varit om hur de andra partierna har misslyckats i sin politik med att ge invandrare den hjälp de behöver. Har jag fel om jag tycker de beskyller partierna och inte invandrarna då?
Kan sd ha en poäng i att faktiskt reglera invandringen och ta hand om de invandrarna som kommer till landet? Jag studerar till fögrundskolelärare i dags läget där vi bland annat studerar lite i hur man ska hjälpa andraspråks elever på bästa sätt att lära sig språket, men ett problem som jag ser i dagens läge av de filmer och saker vi läser är att "vi" lärare inte har tillräckligt mycket resurser för att hjälpa barnen t.ex. fick vi se en kort film som heter the lonely one som handlar om en flicka som kommer till Sverige från mellanöstern och ska gå i 6 års utan att kunna språket och även få klara sig mer eller mindre själv? Man får se hur hon blir utstött för att hon inte kan uttrycka sig på svenska som de andra barnen kan och även att hon inte kan berätta om vad hon gjort på "jullovet" för att hon inte har någon lärare i klassen som kan hjälpa henne att förstå vad de frågar henne.
Ärligt talat så måste jag nog hålla med sd (utifrån de jag hört dem säga) att det är faktiskt politikernas fel att invandrare i Sverige hamnar i utanförskap i klassrummen. Vi tar in folk som vi ändå inte är beredda att hjälpa fullt ut? Varför ska man flytta till ett annat land "i hopp" om att faktiskt kunna börja om sitt liv när vi inte ger dem chansen?
submitted by ttheman to sweden [link] [comments]